Hej på er alla!!!Min son kom hem hem från plugget och hade världens blåtira, först blev jag lite skraj, mest skraj nför att folk skulle tro jag pryglar pågen, sen mindes jag min egen barndom, uppväxt i prygelbo i småland, där sprakar och slag var vardags mat, inget som var alltför främmande, mitt i all denna förnedring, som det faktiskt är att bli slagen som barn så svor jag gråtande i kudden att jag ALDRIG ska slå mina barn, det har jag inte heller gjort, vilket känns rätt ok, jag är en bra farsa, och behöver inte slå för att visa att jag bestämmer och att jag är starkare, nu står hjulen inför dörren, vilket känns lite annorlunda, än det brukar, enligt min omröstning därute så vill ni att jag ska tråla runt tprget på nyår och ragga upp fulla 17 åringar (mums fillibabba)bifogar lite foto, på det som sker i mitt livsimma lungt